Alla som har det svårt.
Just nu mår mina nära dåligt. Sämre än vanligt. Just nu har vi ett litet psykiskt instabilt behandlingshem i min och syrrans lägenhet där vi hyser in och pysslar om de vi bryr oss om, inklusive oss själva.
Egentligen finns det fler som jag vill hysa in, som jag vill bädda ner och ge te. Jag vill måla och pyssla och tända doftljus för alla som är ensamma och ligger och darrar i sina panikångestanfall.
Det bästa med detta är att det påverkar mig inte negativt alls. Jag är såpass stabil och mår såpass bra att den negativa och instabila energin peppar mig snarare att göra stämningen bättre.
Jag vet själv hur mycket yttre omständigheter kan påverka i sådana situationer.
Det värsta man kan göra är att vara oduschad, sitta i ett släckt rum och bara låta sina känslor och tankar äta upp en totalt.
Igår målade vi i vårt kök! Min älskade vän Mimmi var objektet för min konst den här gången!
Mimmi är en vacker tös från Kramfors uppe i norrland vars bästa vän har försvunnit sen tre veckor tillbaka. Mimmi är den personen jag umgås med mest just nu och jag ser hela tiden hur hon lider. Det finns inget just nu som ger mig mer än att bara se att hon tänker på något annat, även fast det kanske kräver att vi lyssnar på Roxette med "It must have been love" 10 gånger på en kväll. Det är sjukt värt!

Kommentarer
Trackback