I can has cheezburgers-mani :D
Jag blev nyss medlem efter att ha varit en LOL cats-samlare i många år!
Dessa är från egna kort:
Jag gjorde några egna! De första var bilder jag tog från sidan, men resten är på familjens katter och Rataxes, min hund med en polare.
Dessa är från egna kort:
Natten
Jag bor i ett sån därnt område som finns i de flesta städer, ett så kallat ghettoområde med invandrare som majoritet.
<---- han såg säkert ut såhär
Vårt område har dåligt rykte som de flesta liknande områden.
Dock är detta det bästa området jag någonsin bott på. Alla är supertrevliga och till och med kille 13 med hiphop-attityd hälsar hjärtligt i trappuppgången. Det är grönt och fint och har en liten park där somaliegubbarna spelar boul.
Det finns massa små kaniner som springer omkring och man får en TREVLIG Teletubbies-känsla.
Jag har aldrig fått för mig att känna mig rädd när jag är ute på kvällarna. Jag går ofta ut med hunden mellan 02.00-04.00 på nätterna och har aldrig känt något när jag mött någon.
Igår dock så hade det regnat och var dimmigt och varmt ute. Jag gick ut någon gång mellan 02.00-02.30 och efter 50 meter ser jag en man en bit bakom mig. Genast så får jag en olustig känsla. Han går långsamt och lite hasigt. Det ser ut att vara en man i 30 års ålder. Svårt att säga ursprung för han har huva på sig.
För första gången kände jag mig illa till mods. Jag vet inte varför. Liknande situationer har ju hänt förr. Har mött massa skummisar men just denna man fick mig att smyga in i buskarna och ta en liten stig tillbaks till huset.
För första gången trots alla ungdomsgäng, så var han en misstänkt våldtäktsman. Jag tittade efter honom hela vägen tillbaks. Varför just han?
<---- han såg säkert ut såhärMitt nuvarande favoritband!
Jag måste bara dela med mig av den största musikupptäckten jag gjort på väldigt länge.
De heter Gaë Bolg och är sån däringa Neofolk (http://sv.wikipedia.org/wiki/Neofolk)!
Tänk er en blandning mellan pampigt liknande "The imperial march" från Star wars och ockultism och medeltids kyrkokänsla men ibland med ganska mycket industrialinslag. Där har vi Gaë Bolg. På något sätt har de ändå blandat in en otroligt flummig humor och självdistans som skiljer dem från andra Neofolkband.
Jag fick tag i dem av en slump och sen dess har jag varit helt förtrollad. En vän till mig sa en gång; "...om du hade varit ett band så hade du varit Gaë Bolg. Riktigt fast blev jag när jag upptäckte att de gjort sin egen version av den klassiska bröllopsmarschen. Tyvärr hittar jag ingen titel eller taggar för den någonstans.
Sen har vi även en till låt som finns otroligt fint gestaltad på Youtube som heter Benedictus;
Jag undrar egentligen vem som kom på det där med handdockorna. Det är ju genialiskt flummigt. Måste ju ha något med medeltida teater, men det ser ju för sjukt roligt och flummigt ut.
Jag satt på tåget här om dagen och lyssnade på musik genom min mp3-mojäng.
Helt plötsligt kommer Benedictus upp och jag kan inte sluta lyssna, utan jag sätter den på repeat.
Jag lyssnar på den mellan Herrljunga och Borås vilket är några mil. När jag är strax utanför Fristad vänder sig tjejen framför mig om och ger mig blicken som tyder på att hon vill att jag ska veta att hon tvivlar på rätten till min existens.
Jag måste bara dela med mig av lite bilder så man får en lite bättre bild av hur underbara de är.
Här har vi även handdockorna <3
Alltså, vem vill INTE gå på en spelning med ett band som har denna fantastiska image på scen?
Det tåls att sägas igen; Gaë Bolg är underbara.
Jag vill att de ska spela på mitt bröllop.
Vad skriver man i en blogg egentligen?
Jag har aldrig riktigt förstått det. Ska man skriva om sin meningslösa dag? Ska man skriva om specifika saker man har en åsikt om?
Som till exempel idag, så åt jag godis som smakade saffran och pepparkaka. Det var sjukt gott och jag har inte tidigare testat sådana. Borde testas.
Eller ska man visa upp sina senaste shoppingfynd?
Jag köpte denna igår:
Den är sjukt värd. H&M är bra skit.
Är det sånt folk är intresserade av?
Jag förväntar mig väl inte direkt att bli nästa Kissie direkt, men det vore kul om någon läste i alla fall.
Jag KAN faktiskt skriva om intressanta saker jag med, bara jag vet vad man ska skriva om..
Jag gjorde massa skor..
...och de blev cpsnygga och hade jag varit så rik som man skulle behövt vara för att köpa mina exklusiva skor så hade jag gjort det!
Hjälp mig att vinna, rösta på min sko här!
AH JAG VET JAG ÄR SKITROLIG OCH INTRESSANT HELT PLÖTSLIGT FÖR ATT JAG JUST ANVÄNT MIN BLOGG!
HOPPSAN :(
Jag råkade glömma bort att jag har en blogg, IGEN! Tredje gången nu tror jag.
Jag mår bra, kärleken är skit och jag kanske faktiskt börjar använda den här bloggen igen. Kanske. Kanske.
Såhär ser jag ut nu för tiden btw. Kanske inte den mest rättvisa bilden, men världen är full av orättvisa. Varför inte vara lite orättvis mot sig själv?
Såhär ser jag ut nu för tiden btw. Kanske inte den mest rättvisa bilden, men världen är full av orättvisa. Varför inte vara lite orättvis mot sig själv?Alla som har det svårt.
Just nu mår mina nära dåligt. Sämre än vanligt. Just nu har vi ett litet psykiskt instabilt behandlingshem i min och syrrans lägenhet där vi hyser in och pysslar om de vi bryr oss om, inklusive oss själva.
Egentligen finns det fler som jag vill hysa in, som jag vill bädda ner och ge te. Jag vill måla och pyssla och tända doftljus för alla som är ensamma och ligger och darrar i sina panikångestanfall.
Det bästa med detta är att det påverkar mig inte negativt alls. Jag är såpass stabil och mår såpass bra att den negativa och instabila energin peppar mig snarare att göra stämningen bättre.
Jag vet själv hur mycket yttre omständigheter kan påverka i sådana situationer.
Det värsta man kan göra är att vara oduschad, sitta i ett släckt rum och bara låta sina känslor och tankar äta upp en totalt.
Igår målade vi i vårt kök! Min älskade vän Mimmi var objektet för min konst den här gången!
Mimmi är en vacker tös från Kramfors uppe i norrland vars bästa vän har försvunnit sen tre veckor tillbaka. Mimmi är den personen jag umgås med mest just nu och jag ser hela tiden hur hon lider. Det finns inget just nu som ger mig mer än att bara se att hon tänker på något annat, även fast det kanske kräver att vi lyssnar på Roxette med "It must have been love" 10 gånger på en kväll. Det är sjukt värt!
Mimmi är en vacker tös från Kramfors uppe i norrland vars bästa vän har försvunnit sen tre veckor tillbaka. Mimmi är den personen jag umgås med mest just nu och jag ser hela tiden hur hon lider. Det finns inget just nu som ger mig mer än att bara se att hon tänker på något annat, även fast det kanske kräver att vi lyssnar på Roxette med "It must have been love" 10 gånger på en kväll. Det är sjukt värt!Sagan om förnekelsen.
Den här bloggen har omedvetet kommit in på ett kärlekstema. Därför tänkte jag berätta sagan om hur det gick till när jag och Jonas blev ihop.
Först vill jag inleda med lite bakgrundhistoria.
Först vill jag inleda med lite bakgrundhistoria.Jag har i princip alltid varit attraherad av yngre eller jämnåriga av motsatt kön. Är du en dag över 29,5 år så har ditt bäst före datum gått ut, då är du inte fruktbar längre i mina ögon.
För ca ett halvår sen hade jag en desperat och promiskuös period i den ständiga jakten att hitta en man som kunde förgylla mitt liv. Det gick inte alls bra och jag hitta den ena tönten efter den andre som jag förälskade mig i och alla dessa töntar avfärdade mig. Jag tyckte att det var mycket märkligt för jag hade aldrig varit snyggare och i bättre form enligt mig själv.
En kväll i april gick jag till krogen Trädgårn i Borås, som många andra kvällar innan dess. Jag var då lite småförälskad i en iranier som också var där. Jag blev som vanligt karatefull och innan jag visste ordet av så hånglade jag med någon snubbe i pvc-byxor. Vi ägnade oss diverse hårdhänta lekar där inne på krogen och kom snabbt på att vi båda gillade sånt. (utan att för den skull vara oanständiga offentligt naturligtvis) Efter krogslutet fick han följa med mig hem.
Morgonen efter så var jag lagom förtjust över min fångst. Han var ju skitgammal! Usch, en gubbe i mitt hem. Gå hem!
Två veckor efter det var jag tillbaks på Trädgårn och blev lika kamikazefull och tro fan på att jag lyckas börja hångla upp samma gubbe! Den här gången hamnade jag hemma hos honom.
Detta har upprepats i princip hela sommaren men efter varje gång har jag mest tyckt att han varit gammal. Hans ålder har suttit som en virknål i min tinning. Visst, han är jättetrevlig och så. Smart är han också, men han är ju för fack sejk 36 år. Blä! Alla gånger vi hamnat i samma säng så dagen efter så har vi alltid legat och pratat hela dagen och haft mycket trevligt men sen drar jag hem och tycker mest att det är jobbigt. Jag vill ju inte att han ska tro att jag är intresserad liksom. Jag var ju förälskad i den där iraniern ju.
En dag får jag ett mail av den här Jonas där han frågar om jag vill gå på dejt med honom men jag tackar artigt men bestämt nej för jag hoppades ju innerligt att iraniern skulle ta sitt förnuft tillfånga och inse att han skulle bli förälskad i mig med.
Efter ett krossat hjärta efter ett nej från iraniern så ger jag upp allt. SKRÄDDAREN SÄGER NEJ!
Av någon jäkla anledning, vem jag än är kär i, vart jag än varit, bara jag är full så dras jag ända sen april till den här Jonas och nu när sommaren började lida mot sitt slut så började jag reflektera lite kring detta faktum. Är jag intresserad? Varför är det just honom jag vill vara med? Är han en reserv, andra hands-valet för att jag inte får någon annan? Är jag bara desperat?
Jag träffade honom ännu en gång på krogen en kväll och då avslöjar han sina känslor för mig och hur han tycker att det är synd att jag inte känner likadant. Jag förklarar bara att jag inte känner att det klickar för mig. Jag tycker om honom men den där förälskelsen finns bara inte där. Det pirrar inte liksom. Då tyckte han att vi skulle ge det en sista chans och att jag skulle följa med honom hem och sen se om det klickar. Jag gick med på detta men varnade honom att han inte skulle förvänta sig något dagen efter. Dagen efter det hade det hänt något. Jag ville inte gå hem. Jag stannade hos honom i tre dagar. Sen när jag väl kommit hem så var det som att jag lämnat iväg lite av mitt hjärta för det var ett tomrum i min bröstkorg. Då blev jag arg! Nä jag är inte alls förälskad i honom! Han är gammal!
Hela den veckan var jobbig för jag förnekade och förnekade. Jag saknade och saknade och när det sedan blev helt igen så beslöt jag mig för att jag behövde träffa honom igen och jag bjöd honom på en fest. Där förklarade jag för honom att jag ville ha ett KK-förhållande med honom. Jag kunde inte vara utan honom men samtidigt vägrade jag vara intresserad av honom. HAN ÄR GAMMAL. Då hade han till och med hunnit fylla 37.
37+3= 40 MAN KAN INTE VARA IHOP MED NÅGON SOM ÄR 40, DET GÅR INTE!
Samma helg var det en till fest och där fick han följa med som min KK. När vi kom hem efter den festen, fulla och glada i hågen satte vi oss i hans soffa och utan att jag tänkte på det så flög det ur mig att jag hade saknat honom.
Då blir hans ögon stora som tefat och han lyser upp och säger att han saknat mig med och det känns i min mage som att någon installerat en torktumlare där.
Dagen efter säger han nöjd: -"Jag tror att du tycker om mig".
NÄJ det gör jag inte alls det! DU ÄR GAMMAL!
Okej då, lite kanske.... LITE
Dagen efter det så konstaterar jag att jag nog visst är förälskad i honom. Jag hävdar dock att jag inte kan bli ihop med någon som jag vetat att jag är förälskad i ett dygn.
Jag har dock tålamod som en hermelin på speed så jag springer upp i mani mitt i natten, snor en post it-lapp, skriver följande:
Får jag chans på dig?
[JA] [NEJ] [SIEG HEIL]
Jag sätter sen lappen på ett ägg i hans kylskåp.
Dagen efter får jag beskedet, och det blev inte det jag hoppats på, jag fick ett ja. Jag hade hoppats på Sieg heil. Ett ja fick duga dock. Nu är jag så kär så jag spyr/dör/svimmar och nu har vi snart varit ihop i tre månader och han är bäst! Han är gammal, men han är den snällaste och mjukaste pojk(gubb)vän man kan ha och det finns ingen som tagit hand om både min kropp och själ som han!
För att komma till slutkonstaterandet, man ska inte sätta på vrångattityden bara för att man fått för sig något, man kan faktiskt missa något bra!
Jag är bäst på att blogga!
Jag visste att det skulle bli såhär! Jag tänkte gå emot min egen ström och skaffa en blogg trots att jag vet att det skulle gå åt pipan. Jag skulle radera den ur min hjärnbank och glömma bort den. Ja profetian blev uppfylld.
Ja hur som helst är det viktigaste att jag återupptog den, tror jag...
Sådär ten years later tänkte jag komma med en liten uppdatering:
Jag har pojkvän som är 37.
Jag har svart hår.
Jag bor med min syster. (tror inte att jag gjorde det när jag skrev senaste inlägget i alla fall)
Jag går på dialektisk beteende-terapi varje dag.
Jag har fått diagnosen Bipolär sjukdom.
Det var nog det mesta som hänt det senaste halvåret skulle jag tro.
Nu till en nytagen bild på styggelsen i fråga.
Mörkrött
Jag färgade håret idag. Det blev mycket bra. 29 spänn på Willys. Mikket brah.
Jag har varit mycket nere idag. Det började med en bild på internet så sögs det till i magen och jag höll på att kräkas.
Jag har kännt mig så säker och glad på sista tiden men med bara en liten bild krossades allt och jag blev liten och osäker och olycklig igen. Det var säkert inget bakom, men vad ska jag tro?
Jag ska egentligen inte klaga jag har träffat vänner idag och faktiskt uträttat viktiga saker idag.
Jag har till och med köpt vaxproppslösare till mitt öra som jag inte haft någon hörsel i på en vecka nu. Dock verkade det inte fungera så bra, men jag gjorde säkert fel. Det är säkert inte ens en vaxpropp, det är säkert en liten jävul som någon anlitat för att göra mitt liv ännu jobbigare än det redan är.
Tur man har Beethoven när saker känns jobbigt. Köpte även en LP med Edvard Grieg. Jag älskar I Bergakungens Sal. Det är en av mina bästa barndomslåtar genom tiderna, den och hela skivan "the mix" med Kraftwerk.
Dagens raggningsreplik: Jag hatar dig karljävel, bli ihop med mig nån gång!
Våpabeth sänker sitt mänsliga värde.
Jag sitter och diggar The Cassandra Complex medans jag är sjukt bitter över att jag just skrev ett jättelångt och bra inlägg som jag råkade klicka bort när jag förhandsgranskade. Jag får väl försöka återskapa det på bästa sätt så kan vi låssas att detta var orginalet.
Jag är fortfarande uppe och pigg i alla fall och klockan är snart halv sex på morgonen.
Nu ska jag berätta för eder varför jag är sämst!
Jo, jag inledde ju projekt "Komma över och distansiera" men det gick naturligtvis hemskt dåligt.
Det började med att herrn i fråga loggade in på msn och som vanligt hoppade det till i min maggrop.
Då inledde jag min ignoreringsprocess.
Först ignorerade jag lite, sen ignorerade jag lite till.
Jag bet mig lite i knogen och skelade lite med ögonen och sen ignorerade jag lite till.
Jag sysselsatte mig med onödiga saker som att sitta och titta på "senast inloggade" på helgon.net bland annat.
Till sist gick det inte mer och jag skrev till honom.
Till min stora förvåning var bland det första han frågade om jag fortfarande var trött på honom.
Då kunde jag inte hålla mig mer utan jag var tvungen att erkänna att jag inte alls var trött på honom utan att anledningen var att jag aldrig skulle kunna komma över honom så länge vi hade kontakt och att jag medvetet planerat att bryta kontakten med honom. Då tyckte han att jag var en larvpotta.
Ja, det kanske jag är men vad ska jag göra då? Mitt hjärta blöder ju!
Han undrade då vad vi skulle göra för vi hade ju kommit överrens om att ha en mer neutral inställning till varandra och jag kunde tyvärr inte svara på det. Han vägrade att vi skulle bryta helt och det vill jag ju egentligen inte heller.
Jag lyckades i alla fall få fram att det har kännts som att han inte velat träffa mig men han avfärdade det med att vi faktiskt inte har pratat så mycket om det och att det var något jag tolkat fram.
Det är väl inte så konstigt att jag tolkat det så när vi faktiskt inte har träffats på flera månader och varje gång jag gör ett diskret försök att få fram att jag vill träffa honom så har han viktigare saker för sig som jag tycker är lika viktiga som att kamma håret.
Det som gjorde att jag tröttnade och ville bryta nu var för att han hade sagt att han kanske skulle komma på nyårsfesten i Nässjö men i lördags sa att han hade fått intressanta erbjudanden på hemmaplan och därmed tänkte stanna på hemmaplan med. Jag tyckte ju att det var ett gyllene tillfälle att faktiskt komma iväg och träffa lite nya människor och mig då naturligtvis. Ja jag kanske är lite tjejig men vafan.
Hur som helst sänkte jag mig och började övertala, muta och hota så att han skulle ändra sig och faktiskt komma till Nässjö ändå men utan något direkt gensvar så jag misslyckades antagligen.
Slutsats: Från att försöka vara en stark kvinna och gå vidare hamnade jag istället på knä och bönade och bad som ett offer! Tro på fan att Percy Sledge med When a man loves a woman just kom upp på min last.fm radio! Jag kreverar!
Jag skriver här, som jag gjort hundra gånger i min bilddagbok; Jag vill ha Frog i Chrono Trigger, han är en ädel man som säkert skulle kunna göra mig lycklig! Jag skiter i att han är en groda!
Jag är fortfarande uppe och pigg i alla fall och klockan är snart halv sex på morgonen.
Nu ska jag berätta för eder varför jag är sämst!
Jo, jag inledde ju projekt "Komma över och distansiera" men det gick naturligtvis hemskt dåligt.
Det började med att herrn i fråga loggade in på msn och som vanligt hoppade det till i min maggrop.
Då inledde jag min ignoreringsprocess.
Först ignorerade jag lite, sen ignorerade jag lite till.
Jag bet mig lite i knogen och skelade lite med ögonen och sen ignorerade jag lite till.
Jag sysselsatte mig med onödiga saker som att sitta och titta på "senast inloggade" på helgon.net bland annat.
Till sist gick det inte mer och jag skrev till honom.
Till min stora förvåning var bland det första han frågade om jag fortfarande var trött på honom.
Då kunde jag inte hålla mig mer utan jag var tvungen att erkänna att jag inte alls var trött på honom utan att anledningen var att jag aldrig skulle kunna komma över honom så länge vi hade kontakt och att jag medvetet planerat att bryta kontakten med honom. Då tyckte han att jag var en larvpotta.
Ja, det kanske jag är men vad ska jag göra då? Mitt hjärta blöder ju!
Han undrade då vad vi skulle göra för vi hade ju kommit överrens om att ha en mer neutral inställning till varandra och jag kunde tyvärr inte svara på det. Han vägrade att vi skulle bryta helt och det vill jag ju egentligen inte heller.
Jag lyckades i alla fall få fram att det har kännts som att han inte velat träffa mig men han avfärdade det med att vi faktiskt inte har pratat så mycket om det och att det var något jag tolkat fram.
Det är väl inte så konstigt att jag tolkat det så när vi faktiskt inte har träffats på flera månader och varje gång jag gör ett diskret försök att få fram att jag vill träffa honom så har han viktigare saker för sig som jag tycker är lika viktiga som att kamma håret.
Det som gjorde att jag tröttnade och ville bryta nu var för att han hade sagt att han kanske skulle komma på nyårsfesten i Nässjö men i lördags sa att han hade fått intressanta erbjudanden på hemmaplan och därmed tänkte stanna på hemmaplan med. Jag tyckte ju att det var ett gyllene tillfälle att faktiskt komma iväg och träffa lite nya människor och mig då naturligtvis. Ja jag kanske är lite tjejig men vafan.
Hur som helst sänkte jag mig och började övertala, muta och hota så att han skulle ändra sig och faktiskt komma till Nässjö ändå men utan något direkt gensvar så jag misslyckades antagligen.
Slutsats: Från att försöka vara en stark kvinna och gå vidare hamnade jag istället på knä och bönade och bad som ett offer! Tro på fan att Percy Sledge med When a man loves a woman just kom upp på min last.fm radio! Jag kreverar!
Jag skriver här, som jag gjort hundra gånger i min bilddagbok; Jag vill ha Frog i Chrono Trigger, han är en ädel man som säkert skulle kunna göra mig lycklig! Jag skiter i att han är en groda!
Invalidus Elisabethius!
Jag har varit tokförkyld nu i flera veckor men idag tar det fan priset! Jag hör ingenting på ena örat! Jag hostar dessutom stora svarta paddor som har en elak attityd! Jag vaknade runt 20.00 ikväll nu också för jag kan inte sova på nätterna så jag sover hela dagen så nu fick jag för mig att sova ännu mer för att kunna vara vaken hela natten och förhoppningsvis imorgon också. Solljus är faktiskt grymt underskattat!
Dagens raggninsreplik(efter förfrågan) blir: Jag hör inte på mitt ena öra, kan du viska i det andra?
Jag dog nästan av skratt häromdagen då jag fått ett mail på bilddagboken från TurboMatte född 1991 som undrade om jag var singel och om jag hade msn. Han hade bara rostiga bildelar och fula klasskompisar på sin bilddagbok. Han verkar vara ett riktigt kap. Jag som klagar på brist på kärlek borde kanske satsa?
Jag har ju startat ett projekt nu att komma över den där mannen som inte behagar vilja starta ett förhållande med mig. Det går inte så bra för han verkar inte fatta att jag inte ville ha någon kontakt med honom mer.
Dum som jag är så kan jag ju inte ignorera honom heller. Jag hatar att vara ett dumt fruntimmer!
Istället så kastar jag mig diskret i hans ofamn igen men på ett relativt dissigt sätt. Inte för att han fattar det för det gör ju aldrig karlar!
Eller så är det faktiskt så att han fattar att jag inte kan låta bli honom heller och därför ignorerar att jag morrade åt honom.
Skitkarl!
Jag vill bara sjunga som DAF: Verlieb dich in mich!!
Ja så dagens inlägg om idioter får väl handla om mig själv då, korkad och kärlekskrank och svag!
Computerliebe!
Jag sitter och lyssnar på Paso Doble med Computerliebe och mamma utbrast: "Du den här låten, finns det fler av den?" Jag svarar naturligtvis att de bara gjort ett exemplar av den. Skulle dock vara otroligt skoj om min mor börjar lyssna på neue deutsche welle (http://en.wikipedia.org/wiki/Neue_Deutsche_Welle).
Nä det var väl inte direkt detta jag hade tänkt att skriva om men det var en trevlig inledning tyckte jag. Mest trevlig för mig antagligen. Jag har sovit hos min systers pojkvän, Simon, på hans 2-sits soffa.
I något skede av min sömnperiod under dagen kom en sån där förbaskad "Jamba"-reklam igång på televisionen.
Ni kanske läste inledningsinlägget om hur jag funnit inre frid kring idioternas existens på jorden.
Detta är en grov lögn. Visst min sociala fobi pga dem är inte lika påtaglig men när jag reflekterar över hur de där "Jamba" faktiskt går runt så snurrar tankarna runt och jag ligger och generaliserar och tillverkar stereotyper i min hjärna och blir bara argare och argare. Fy fan säger jag, det ÄR inte roligt med en pruttande jultomte i mobilen! Inte heller "Ashmed the dead terrorist" i julversion (flera dagar efter jul) är roligt.
Det värsta är ju folk som faktiskt KÖPER ringsignaler till sin mobil.
Det räcker med att ha en usb-sladd så har du en ringsignal alldeles gratis.
Visserligen om du ska vara helt laglig med får du köpa skivan och rippa låten först eller köpa den lagligt på internet men du går inte med i någon "skinna småglin och white-trash på pengar"-klubb.
Jag kommer ihåg en gång när jag och en fd bra vän satt på bussen till Valbo utanför Gävle och någons mobiltelefon ringer och det är den där Jamba-dängan som var modern för ca tre år sedan med den "galna kon" som sjunger "I like to muumuuu!".
Då imploderade min hjärna och blev ett svart hål. Inte nog med att det var den men antingen hade personen haft signalen i flera år eller så har personen köpt den år efter att den var "modern". Vad är värst?
Då är dagens tips mot idioter: Hör du en jamba-dänga på bussen, ställ dig upp och sjung "Ack Värmeland du sköna" med Jussi Björling. Det kommer få dig på bättre humör för att det är en bra låt och du har hjälpt folk glömma ringsignalen för en stund och det är en god gärning!
Dagens ilandsproblem: Jag är sämst på att sy och är för underbegåvad för att förstå Burdas sybeskrivningar.
Dages raggningsreplik: Jag ska jacka ditt sprund.
(tro inte att ilandsproblem och raggningsrepliker kommer varje gång)
Nä det var väl inte direkt detta jag hade tänkt att skriva om men det var en trevlig inledning tyckte jag. Mest trevlig för mig antagligen. Jag har sovit hos min systers pojkvän, Simon, på hans 2-sits soffa.
I något skede av min sömnperiod under dagen kom en sån där förbaskad "Jamba"-reklam igång på televisionen.
Ni kanske läste inledningsinlägget om hur jag funnit inre frid kring idioternas existens på jorden.
Detta är en grov lögn. Visst min sociala fobi pga dem är inte lika påtaglig men när jag reflekterar över hur de där "Jamba" faktiskt går runt så snurrar tankarna runt och jag ligger och generaliserar och tillverkar stereotyper i min hjärna och blir bara argare och argare. Fy fan säger jag, det ÄR inte roligt med en pruttande jultomte i mobilen! Inte heller "Ashmed the dead terrorist" i julversion (flera dagar efter jul) är roligt.
Det värsta är ju folk som faktiskt KÖPER ringsignaler till sin mobil.
Det räcker med att ha en usb-sladd så har du en ringsignal alldeles gratis.
Visserligen om du ska vara helt laglig med får du köpa skivan och rippa låten först eller köpa den lagligt på internet men du går inte med i någon "skinna småglin och white-trash på pengar"-klubb.
Jag kommer ihåg en gång när jag och en fd bra vän satt på bussen till Valbo utanför Gävle och någons mobiltelefon ringer och det är den där Jamba-dängan som var modern för ca tre år sedan med den "galna kon" som sjunger "I like to muumuuu!".
Då imploderade min hjärna och blev ett svart hål. Inte nog med att det var den men antingen hade personen haft signalen i flera år eller så har personen köpt den år efter att den var "modern". Vad är värst?
Då är dagens tips mot idioter: Hör du en jamba-dänga på bussen, ställ dig upp och sjung "Ack Värmeland du sköna" med Jussi Björling. Det kommer få dig på bättre humör för att det är en bra låt och du har hjälpt folk glömma ringsignalen för en stund och det är en god gärning!
Dagens ilandsproblem: Jag är sämst på att sy och är för underbegåvad för att förstå Burdas sybeskrivningar.
Dages raggningsreplik: Jag ska jacka ditt sprund.
(tro inte att ilandsproblem och raggningsrepliker kommer varje gång)
Kärlek = inget jag kan tyckas få i alla fall.
Nä fy satan vilken otur jag har med kärlek. Först är jag kräsen. Ingen tycks komma upp till mina standarder. De måste lyssna på samma sak som jag, de måste vara smarta, de måste vara wild and crazy and so on and so on.
Ja det begränsar ju antalet boyfirendmaterial till 3 personer i Sverge.
Sen ska de ju vara singel och tända på fruntimmer också och sen ska du hitta dem bland allt annat löst pack.
Ja sen är ju den lilla detaljen kvar att de ska vilja ha mig också och det är tydligen där jag har störst problem verkar det som.
Sen det tog slut mellan mig coh min före detta sambo har jag inte hittat mer än två personer som jag varit direkt attraherad av och båda har velat ha mig "lite grann", eller, de har inte velat ha ett förhållande med mig men de har fortfarande velat ha kontakt med mig på ett eller flera sätt och jag har väntat och trånat och längtat och gud vet vad.
Den senaste nu, han är verkligen en drömprins.
Nä maken till nonchalant människa.
Han lovade att vara Mr. Nice guy och säga till när det inte fanns någon chans kvar för oss men hur det än är så bränner han ointresse in små märken på mitt redan ömma lekamen. Det finns säkert ett intresse men det sträcker sig banne mig inte längre än internet för så fort det blir tal om att träffas så finns det genast mycket viktigare saker att ta itu med.
Jag vill bara vara omtyckt som alla andra. Jag vill känna att någon faktiskt längtar efter mig! Jag är så trött på att tråna!
Förr i tiden så lyckade jag vara singel högst en månad och sen kom det någon och älskade mig i nöd och lust. Vad hände med det? Är jag för gammal? Står det bränt material i pannan på mig, eller har jag helt enkelt begränsat mig till endast de få i Sverige som faktiskt håller måttet för mina hårda krav och inte sen vill ha mig?
Nu ikväll har jag i alla fall skrivit till den där människan att jag är trött på honom och hans ointresse för mig. Det känns förjävligt för jag vill ju fortfarande ha honom.
Dock säger både min syster och min kära vän Carin att det var det bästa för han kommer aldrig vilja ha mig så mycket som jag vill ha honom och han kommer säkert komma ur sin dimma eller depression eller vad det nu är förr eller senare men då kommer han ändå inte vilja ha mig.
Jag har legat i ett obehagligt underläge i flera månader nu och det känns förjäkligt att med ett sms är allt över och han är antagligen så ointresserad att han inte ens kommer svara på smset utan bara rycka på axeln.
Precis som förra gången.
Inget skulle göra mig lyckligare just nu om han faktiskt reagerade och tyckte att det var en negativ sak att jag kände som jag gjorde och att han på något sätt i alla fall kunde skriva att han tyckte att det var tråkigt att jag inte ville mer eller att han uttyckte något om att han visst hade något intresse kvar. BAJS. Jag hattar.
Jag sitter i min blotta ensamhet nu och drömmer ihop scenarion där han ringer och förklara och minsann vill och att han kommer på nyårsfesten i Nässjö och å så underbart och romantiskt det blir.. Kan ingen bara lobotomera mig långsamt?
Ge mig en man efter midnatt! Någon med ett genuint intresse som inte har dimmor eller svårigheter med att ha förhållanden. Visst, de finns, men inga jag vill ha.
Nu ska jag sova bort min migrän i Simons 2-sits soffa.
Ja det begränsar ju antalet boyfirendmaterial till 3 personer i Sverge.
Sen ska de ju vara singel och tända på fruntimmer också och sen ska du hitta dem bland allt annat löst pack.
Ja sen är ju den lilla detaljen kvar att de ska vilja ha mig också och det är tydligen där jag har störst problem verkar det som.
Sen det tog slut mellan mig coh min före detta sambo har jag inte hittat mer än två personer som jag varit direkt attraherad av och båda har velat ha mig "lite grann", eller, de har inte velat ha ett förhållande med mig men de har fortfarande velat ha kontakt med mig på ett eller flera sätt och jag har väntat och trånat och längtat och gud vet vad.
Den senaste nu, han är verkligen en drömprins.
Nä maken till nonchalant människa.
Han lovade att vara Mr. Nice guy och säga till när det inte fanns någon chans kvar för oss men hur det än är så bränner han ointresse in små märken på mitt redan ömma lekamen. Det finns säkert ett intresse men det sträcker sig banne mig inte längre än internet för så fort det blir tal om att träffas så finns det genast mycket viktigare saker att ta itu med.
Jag vill bara vara omtyckt som alla andra. Jag vill känna att någon faktiskt längtar efter mig! Jag är så trött på att tråna!
Förr i tiden så lyckade jag vara singel högst en månad och sen kom det någon och älskade mig i nöd och lust. Vad hände med det? Är jag för gammal? Står det bränt material i pannan på mig, eller har jag helt enkelt begränsat mig till endast de få i Sverige som faktiskt håller måttet för mina hårda krav och inte sen vill ha mig?
Nu ikväll har jag i alla fall skrivit till den där människan att jag är trött på honom och hans ointresse för mig. Det känns förjävligt för jag vill ju fortfarande ha honom.
Dock säger både min syster och min kära vän Carin att det var det bästa för han kommer aldrig vilja ha mig så mycket som jag vill ha honom och han kommer säkert komma ur sin dimma eller depression eller vad det nu är förr eller senare men då kommer han ändå inte vilja ha mig.
Jag har legat i ett obehagligt underläge i flera månader nu och det känns förjäkligt att med ett sms är allt över och han är antagligen så ointresserad att han inte ens kommer svara på smset utan bara rycka på axeln.
Precis som förra gången.
Inget skulle göra mig lyckligare just nu om han faktiskt reagerade och tyckte att det var en negativ sak att jag kände som jag gjorde och att han på något sätt i alla fall kunde skriva att han tyckte att det var tråkigt att jag inte ville mer eller att han uttyckte något om att han visst hade något intresse kvar. BAJS. Jag hattar.
Jag sitter i min blotta ensamhet nu och drömmer ihop scenarion där han ringer och förklara och minsann vill och att han kommer på nyårsfesten i Nässjö och å så underbart och romantiskt det blir.. Kan ingen bara lobotomera mig långsamt?
Ge mig en man efter midnatt! Någon med ett genuint intresse som inte har dimmor eller svårigheter med att ha förhållanden. Visst, de finns, men inga jag vill ha.
Nu ska jag sova bort min migrän i Simons 2-sits soffa.
Inledningsinlägget
Jag fick en vision imorse när jag skulle sova att jag skulle skriva en bok. Det är nämligen såhär att jag under flera år varit en mycket bitter och cynisk människa.
Jag har irriterat mig på mina medmänniskor i allmänhet. Jag har väl till och med tyckt att folk i regel är ganska korkade och irriterande.
Det har till och med sträckt sig till den gränsen att jag undvikit att beblanda mig med det så kallade packet som ändå borde avlägsnas från jordens yta.
Det är på grund av att jag nu ändrat min inställning till detta pack som jag kände mitt kall att sprida mina reflektioner och slutsatser.
Jag känner mig fortfarande bitter och cynisk men jag har en inre frid som jag inte hade förut som jag tror att fler kan uppnå om man bara tänker om och ser världen ur ett bredare perspektiv.
Detta är mitt allra första blogginlägg så jag känner mig en smula ovan och stel i mitt bloggande men jag tror nog att det kommer släppa när jag kommer igång, då kommer det förhoppningsvis bli klarare vad jag menar.
Självklart kommer inte min blogg handla enbart om detta utan om alla möjliga reflektioner kring mig själv och mitt liv.
Mycket nöje.
Jag har irriterat mig på mina medmänniskor i allmänhet. Jag har väl till och med tyckt att folk i regel är ganska korkade och irriterande.
Det har till och med sträckt sig till den gränsen att jag undvikit att beblanda mig med det så kallade packet som ändå borde avlägsnas från jordens yta.
Det är på grund av att jag nu ändrat min inställning till detta pack som jag kände mitt kall att sprida mina reflektioner och slutsatser.
Jag känner mig fortfarande bitter och cynisk men jag har en inre frid som jag inte hade förut som jag tror att fler kan uppnå om man bara tänker om och ser världen ur ett bredare perspektiv.
Detta är mitt allra första blogginlägg så jag känner mig en smula ovan och stel i mitt bloggande men jag tror nog att det kommer släppa när jag kommer igång, då kommer det förhoppningsvis bli klarare vad jag menar.
Självklart kommer inte min blogg handla enbart om detta utan om alla möjliga reflektioner kring mig själv och mitt liv.
Mycket nöje.
